Hoppa till innehållet

Michel Devoret

Från Wikipedia
Michel Devoret Nobelpristagare i fysik 2025
Michel Devoret, 15 december 2025.
FöddMichel Henri Devoret
5 mars 1953 (73 år)
Paris
Medborgare iFrankrike
Utbildad vidTélécom Paris, ingenjör,
Université Paris-Sud, doktorsexamen,
SysselsättningFysiker
ArbetsgivareYale University
Collège de France
University of California, Santa Barbara[1]
University of California, Berkeley
Université Paris-Sud
Quantum Artificial Intelligence Lab[1]
Utmärkelser
Se lista
Redigera Wikidata

Michel H. Devoret[2] (franskt uttal: [miʃɛl dəvɔʁɛ), född 5 mars 1953 i Paris, Frankrike,[3] är en fransk-amerikansk fysiker.[4][5] Han är professor i fysik vid University of California, Santa Barbara,[6][7] och professor emeritus i tillämpad fysik vid Yale University.[8] Han är chefsforskare för kvanthårdvara på Google Quantum AI.[9] Han är känd för utvecklingen av olika supraledande kvantberäkningsarkitekturer, som quantronium, transmon(en) och fluxonium(en).

Tillsammans med John Clarke och John Martinis tilldelades Devoret Nobelpriset i fysik 2025 "för upptäckten av makroskopisk kvantmekanisk tunnling och energikvantisering i en supraledande krets".[10]

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Devoret har uppgett att hans föräldrar hade judisk bakgrund, trots att de inte var religiösa.[11] Han tog ingenjörsexamen i telekommunikation vid École nationale supérieure des télécommunications (ENST, numera känt som Télécom Paris) i Paris år 1975.[12][13] Han tog examen på masternivå (DEA) i kvantoptik vid universitetet i Orsay (nuvarande Université Paris-Sud), följt av en doktorsexamen i kondenserade materiens fysik år 1982.[13][12] Han utförde sin doktorandforskning vid CEA Saclay i Anatole Abragams grupp[14][15] under handledning av Neil S. Sullivan.[15]

Karriär

[redigera | redigera wikitext]

Devoret arbetade som postdoktor i John Clarkes grupp vid University of California, Berkeley, från 1982 till 1984.[13] Tillsammans med John Martinis, dåvarande doktorand, demonstrerade de för första gången de kvantiserade energinivåerna för en Josephsonövergång 1985.[13][14]

Devoret återvände sedan till Frankrike och grundade Quantronicsgruppen vid Orme des Merisiers-laboratoriet på CEA Saclay tillsammans med Daniel Esteve och Cristian Urbina. Gruppen mätte tunnelns gångtid, uppfann en elektronpump, observerade laddningen hos Cooper-par direkt och utvecklade en typ av qubit kallad quantronium. De observerade också Ramseyfransarna hos quantronium.[13][16][17]

År 1996 tillbringade Devoret en forskningsvistelse i Hans Mooijs laboratorium vid Delfts tekniska universitet.[18]

Devoret blev professor vid Yale University år 2002. Vid Yale University utvecklade Steven M. Girvin, Robert J. Schoelkopf och Devoret en typ av supraledande laddningsqubit kallad transmon.[19][20] År 2009 var Devoret också pionjär inom fluxonium,[21] vilket kan förstås som en speciell typ av fluxqubit. År 2010 utvecklade han också en kvantbegränsad mikrovågsförstärkare för avläsning och avkänning av qubits.[22][23]

Devoret deltog också 2018 i ett experiment som visade att det är möjligt att avbryta och vända ett kvanthopp i en supraledande kvantprick, vilket gav nya insikter i kvantmätningars dynamik.[24]

Från 2007 till 2012 innehade Michel Devoret professuren i mesoskopisk fysik(en) vid Collège de France där hans installationsföreläsning, "From the Atom to Quantum Machines", illustrerade sambandet mellan grundläggande kvantfenomen och framväxande kvantteknologier.[25][26] Han avgick 2013.[13][16]

År 2023 utnämndes han till chefsforskare för hårdvara på Google Quantum AI.[9] År 2024 flyttade han till University of California, Santa Barbara för att tjänstgöra som professor i fysik.[6]

Utmärkelser och priser

[redigera | redigera wikitext]

[Redigera Wikidata]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Michel Devoret, 22 maj 2026.

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. 1 2 läs online, adwhiteprofessors.cornell.edu .[källa från Wikidata]
  2. ↑ ”Michel Henri Devoret”. American Academy of Arts & Sciences. 6 december 2018. https://www.amacad.org/person/michel-henri-devoret. Läst 7 oktober 2025.
  3. ↑ ”PRIX NOBEL DE PHYSIQUE 2025 : Parcours des lauréats” (på franska). Encyclopædia Universalis. 21 oktober 2025. https://www.universalis.fr/encyclopedie/prix-nobel-de-physique-2025/3-parcours-des-laureats/. Läst 17 november 2025.
  4. ↑ ”Michel H. Devoret”. National Academy of Sciences. https://www.nasonline.org/directory-entry/michel-h-devoret-gj5exl/. Läst 10 oktober 2025.
  5. ↑ ”Membership Overview”. National Academy of Sciences. National Academy of Sciences. https://www.nasonline.org/membership/membership-overview/. Läst 17 oktober 2025.
  6. 1 2 ”Michel Devoret | Department of Physics | UC Santa Barbara”. www.physics.ucsb.edu. Arkiverad från originalet den 7 oktober 2025. https://web.archive.org/web/20251007141512/https://www.physics.ucsb.edu/people/michel-devoret. Läst 7 oktober 2025.
  7. ↑ ”Michel Devoret – Andrew D. White Professors-at-Large Program” (på amerikansk engelska). Arkiverad från originalet den 24 juni 2024. https://web.archive.org/web/20240624215215/https://adwhiteprofessors.cornell.edu/professors-at-large/michel-devoret/. Läst 7 oktober 2025.
  8. ↑ ”Michel Devoret” (på engelska). Yale Engineering. Arkiverad från originalet den 7 oktober 2025. https://web.archive.org/web/20251007123450/engineering.yale.edu/research-and-faculty/faculty-directory/michel-devoret. Läst 7 oktober 2025.
  9. 1 2 ”Googler Michel Devoret awarded the Nobel Prize in Physics” (på engelska). Inside Google. Arkiverad från originalet den 7 oktober 2025. https://web.archive.org/web/20251007193339/https://blog.google/inside-google/company-announcements/googler-michel-devoret-awarded-the-nobel-prize-in-physics/. Läst 7 oktober 2025.
  10. ↑ ”Nobel Prize in Physics 2025”. NobelPrize.org. https://www.nobelprize.org/prizes/physics/2025/1115813-press-release-swedish/. Läst 7 oktober 2025.
  11. ↑ Zierler, David (7 april 2021). ”Devoret, Michel on 2021 April 7.”. Niels Bohr Library & Archives. https://repository.aip.org/node/129778.
  12. 1 2 ”Olli V. Lounasmaa Memorial Prize” (på engelska). Aalto University. Arkiverad från originalet den 23 januari 2025. https://web.archive.org/web/20250123193351/https://www.aalto.fi/en/ovl-memorial-prize. Läst 7 oktober 2025.
  13. 1 2 3 4 5 6 ”Michel Devoret”. Collège de France. Arkiverad från originalet den 14 maj 2025. https://web.archive.org/web/20250514012949/https://www.college-de-france.fr/en/chair/michel-devoret-mesoscopic-physics-statutory-chair/biography. Läst 30 maj 2026.
  14. 1 2 Hassinger, Sebastian (11 September 2024) (på engelska). The New Quantum Era. O'Reilly Media, Inc. ISBN 978-1-0981-4938-3. https://books.google.com/books?id=cE8hEQAAQBAJ&dq=martinis+phd+%22advisor%22+clarke+devoret&pg=PA113
  15. 1 2 Abragam, A. (2000) (på franska). De la physique avant toute chose. Odile Jacob. ISBN 978-2-7381-9064-2. https://books.google.com/books?id=WNdHAwAAQBAJ&dq=michel+devoret+neil+sullivan+abragam&pg=PA255
  16. 1 2 ”2025 Nobel Prize Resources” (på engelska). AIP. https://www.aip.org/nobel-prize. Läst 8 oktober 2025.
  17. ↑ Mooij, Hans (1 december 2004). ”Superconducting quantum bits” (på brittisk engelska). Physics World. https://physicsworld.com/superconducting-quantum-bits/. Läst 9 oktober 2025.
  18. ↑ ”The story of a research group at the origin of nan and quantum science in Delft. 1971-2013”. QuTech. 2022. https://qutech.nl/wp-content/uploads/2022/05/Hans-Mooij-QT.pdf. Läst 17 november 2025.
  19. ↑ ”Yale's Michel H. Devoret wins 2025 Nobel Prize in Physics | Yale News” (på engelska). news.yale.edu. 7 oktober 2025. https://news.yale.edu/2025/10/07/yales-michel-h-devoret-wins-2025-nobel-prize-physics. Läst 9 oktober 2025.
  20. ↑ Elsayyid, Joseph (6 februari 2025). ”Yale Quantum Institute marks ten years” (på engelska). Yale Daily News. https://yaledailynews.com/blog/2025/02/05/yale-quantum-institute-marks-ten-years/. Läst 9 oktober 2025.[död länk]
  21. ↑ Manucharyan, Vladimir E.; Koch, Jens; Glazman, Leonid I.; Devoret, Michel H. (2 oktober 2009). ”Fluxonium: single cooper-pair circuit free of charge offsets”. Science (American Association for the Advancement of Science) 326 (5949): sid. 113–116. doi:10.1126/science.1175552. PMID 19797655. https://arxiv.org/abs/0906.0831.
  22. ↑ Roy, Ananda; Devoret, Michel (Juli 2018). ”Quantum-limited parametric amplification with Josephson circuits in the regime of pump depletion”. Phys. Rev. B (American Physical Society) 98 (4). doi:10.1103/PhysRevB.98.045405. https://arxiv.org/abs/1801.10115.
  23. ↑ ”Yale-designed amplifier pushes the boundary of quantum physics”. YaleNews. Yale University. 5 maj 2010. https://news.yale.edu/2010/05/05/yale-designed-amplifier-pushes-boundary-quantum-physics. Läst 10 oktober 2025.
  24. ↑ Dumé, Isabelle (7 juni 2019). ”To catch a quantum jump”. Physics World. https://physicsworld.com/a/to-catch-a-quantum-jump/.
  25. ↑ ”From atoms to quantum machines”. Collège de France. https://www.college-de-france.fr/en/agenda/opening-lecture/from-atoms-to-quantum-machines/from-atoms-to-quantum-machines. Läst 17 november 2025.
  26. ↑ ”Michel Devoret, De l'atome aux machines quantiques”. La Lettre du Collège de France (24). December 2008. https://journals.openedition.org/lettre-cdf/672?lang=en.
  27. ↑ läs online, iupap.org .[källa från Wikidata]
  28. ↑ läs online, www.nasonline.org .[källa från Wikidata]
  29. ↑ läs online, www.kva.se , läst: 7 oktober 2025.[källa från Wikidata]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Michel_Devoret&oldid=59527625”