Bruno Jalander

Bruno Jalander
Bruno Jalander
Född	Bruno Fredrik Jalander 28 augusti 1872 Brahestad, Finland
Död	14 december 1966 (94 år) Helsingfors, Finland
Nationalitet	Finländsk
Medborgare i	Finland, Kejsardömet Ryssland och Storfurstendömet Finland
Sysselsättning	Militär, ämbetsman, politiker
Befattning
Landshövding i Nylands län (1917–1932) Krigsminister (1920–1922) Försvarsminister (1922–1923)
Maka	Nina Helena Schultz (gift 1906) Aino Ackté (gift 1919) Zoja Orloff (gift 1947)
Föräldrar	Fredrik Wilhelm Jalander Tekla Alexandra Forsell
Utmärkelser
Kommendör av 1. klass av Nordstjärneorden Kommendör med kraschan av Sankt Olavs orden Storofficerare av Tre Stjärnors orden Järnkorset av 2:a klassen Storofficer av Hederslegionen Kommendör av första graden av Dannebrogorden Sankt Annas orden, tredje klass Frihetskrigets minnesmedalj Sankt Stanislausorden, andra klassen Kommendörstecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden Frihetskorsets 2. klass Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden
Redigera Wikidata

Bruno Fredrik Jalander, född 28 augusti 1872 i Brahestad, död 14 december 1966 i Helsingfors, var en finländsk militär, ämbetsman och politiker. Han var landshövding i Nylands län 1917–1932, generalmajor från 1920 och innehade försvarsministerposter i fyra regeringar under 1920-talet. Trots att han inlett sin karriär som aktivist blev han efter självständigheten en öppen motståndare till aktivismen och intog en fast hållning mot Lapporörelsen, vilket slutligen kostade honom landshövdingeposten. Hans andra maka var den internationellt berömda operasångerskan Aino Ackté. Han var bror till Yrjö Wilhelm Jalander.

Biografi

Tidig karriär

Jalander genomgick den finska kadettkåren i Fredrikshamn och avslutade 1895. Han var officer från 1896 till 1902 i den gamla finska värnpliktsarmén under ryska tiden, och övergick då armén upplöstes till fångvården och tjänstgjorde som polismästaradjoint i Helsingfors 1905–1910. Han tjänstgjorde under första världskriget på rysk sida 1914–1917.

Landshövding och försvarsminister

Han var landshövding i Nylands län 1917–1932, blev generalmajor 1920, var krigsminister 1920–1921 och 1921–1922, samt försvarsminister 1922–1923.

En av Jalanders viktigaste insatser under ministertiden var att locka jägarofficeren Lauri Malmberg till posten som överbefälhavare för skyddskårerna 1921. Genom Malmberg kunde man åsidosätta aktivistkretsarnas kandidater – i synnerhet Gustaf Mannerheim. Jalander hade nämligen kommit i öppen konflikt med Mannerheim, bland annat om hur man skulle förhålla sig till ryska flyktingar i Finland och om Mannerheims plan för ett anfall mot Petrograd. Jalander ansåg dessutom att Mannerheim under första världskriget hade varit mer lojal mot det ryska kejsardömet än mot Finlands självständighetskamp.

Jalander blev kommendör av Kungliga Nordstjärneorden 1:a klass 1925.

Konflikten med Lapporörelsen

Jalander intog en fast hållning mot Lapporörelsen och bidrog indirekt till de händelser som utlöste Mäntsäläupproret 1932. Han vägrade hindra den socialdemokratiske riksdagsmannen Mikko Erich från att tala på folkets hus i Mäntsälä och utkommenderade 30 poliser med uppgift att arrestera de beväpnade Lappomän som samlats där. Polisen var dock inte sin uppgift vuxen, och kraven på Jalanders avgång växte. Han tvingades sommaren 1932 lämna sin befattning, ett avskedande som sades vara en följd av ett löfte som president P. E. Svinhufvud gett upprorsmakarna i Mäntsälä.

Under spanska inbördeskriget tjänstgjorde han som Nationernas förbunds evakueringschef 1938–1939.

Externa länkar

• ”Jalander, Bruno”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4201-1416928956807 
• Jalander, Bruno i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0