För Annika Metsämäki, 63, från Ekenäs, är minnet kristallklart. Aprilvädret var varmt och soligt. Hon krattade gården och rustade upp i huset tillsammans med sin man, medan deras fem månader gamla dotter sov i barnvagnen.
När nyheten om en kärnkraftsolycka i Sovjetunionen nådde henne blev hon upprörd.
– Att kratta var ungefär det sista man borde ha gjort, på grund av det möjliga radioaktiva nedfallet, och dessutom med ett litet barn alldeles bredvid.
Härdsmälta i reaktorn
Den 26 april 1986 händer det som inte får ske, den värsta kärnkraftsolyckan i historien. Reaktor fyra i kärnkraftverket i Tjernobyl exploderar och stora mängder radioaktiva ämnen sprider sig över stora delar av Europa.
De sovjetiska myndigheterna försöker mörklägga katastrofen. Det tar flera dygn innan vidden av olyckan klarnar och hundratusentals människor nära olycksplatsen tvingades lämna sina hem, för gott.
Redan innan nyheten nådde Finland började några enstaka varningsklockor ringa. Caj Kortman, 85, från Esbo, arbetade vid tidpunkten som geolog vid Geologiska forskningscentralen.
Några av hans geofysikerkollegor var på väg till Lappland för att göra flygmätningar av snömängder.
– När de knäppte på mätinstrumenten i flygplanet någonstans ovanför mellersta Finland, uppförde sig apparaturen märkligt. De meddelade Strålsäkerhetscentralen om sina observationer, men där trodde man att det var frågan om ett systemfel, säger Kortman.
Några dagar senare hade nyheten om reaktorolyckan nått omvärlden.
– Jag minns att vi på valborgsmässoafton vandrade hem genom ett lätt duggregn och jag tänkte att regnet kanske var lite radioaktivt. Senare gick jag ut på balkongen och mätte radioaktiviteten med min geigermätare, men den visade inga förhöjda värden, säger Kortman.
För Annika Metsämäki följde veckor av oro. Hon följde noga med nyhetsrapporteringen och höll sig inomhus så mycket som möjligt.
– Det var som en osynlig fara man inte kom undan, säger Metsämäki.
”Ingenting är så farligt som det okända”
När nyheten om Tjernobylkatastrofen så småningom nådde omvärlden, satt den då sexåriga Torleif Westerholms föräldrar i Västerhankmo och försökte få en uppfattning om det skedda via Sveriges television.
– Jag minns att pappa var orolig för arbetarna vid kärnkraftverket som med dålig skyddsutrustning höll på med olika desperata åtgärder, säger Westerholm, som i dag är 44 år.
I stället för att skärma av sonen från nyheterna valde pappan, som är ingenjör och vetenskapligt lagd, att förklara. Grovt förenklat berättade han vad ett kärnkraftverk är och varför radioaktiv strålning är farligt.
– Ingenting är så farligt som det okända. Om man ens har en grov uppfattning om vad det handlar om, då är det inte lika farligt. Jag är glad att han berättade, säger Westerholm.
Radioaktiva svampar
När våren övergick i höst blev konsekvenserna av kärnkraftsolyckan mer påtagliga även i de finländska skogarna, på grund av risken för radioaktivitet i livsmedel som svampar och bär.
Caj Kortman minns hur han och kollegorna vid Geologiska forskningscentralen började ta med sig sina svampkorgar till jobbet efter veckosluten.
– Vi lät geofysikerna mäta radioaktiviteten i svamparna. Det var spännande att se vem som fick de högsta resultaten.
Kortman har fortfarande kvar utskrifterna från hösten 1986 med mätresultaten från hans tegelkremlor och trattkantareller plockade från skogarna i Olars i Esbo.
– Så vitt jag minns låg värdena ungefär kring gränsen för vad som var tillåtet i livsmedel, säger han.
För Torleif Westerholm, som fick höra om Tjernobylkatastrofen som barn, blev olyckan en tidig lärdom om att varken tekniken eller människan är ofelbar.
– Livet har lärt mig att det gäller att ha en plan B om något inte går som tänkt.
Annika Metsämäki betraktar kärnkraftsolyckan som en av de stora och omvälvande nyhetshändelserna i hennes liv, i klass med Berlinmurens fall och terrorattackerna den 11 september.
– Vi har en hel generation efter oss som kanske inte har hört om Tjernobyl. Då måste vi berätta. Vi får helt enkelt inte glömma vad som hände.
Hur minns du olyckan i Tjernobyl eller tiden efter? Hurdana berättelser har du hört om katastrofen? Hur har olyckan eller oron efter det skedda påverkat dig?
Den 25 april mellan klockan 9.03 och 11.00 minns Kike Bertell kärnkraftsolyckan i Tjernobyl i radioprogrammet Vega Lördag. Dela med dig av dina minnen, tankar och berättelser i formuläret nedan.